Uppmärksamhetskåt?!
Förstår inte vad visa folk har för allvarliga problem.
Jag är gravid och inte letar efter uppmärksamhet
Hade jag letat efter uppmärksamhet hade jag väl kommit på något bättre eller?
Stör mig riktigt MYCKET på folk som ger onödiga kommentarer som är anonyma
tror nog att folk inte vågar visa vem dom är..
ett ord för detta
PATETISKT:D
PATETISKT:D
vissa hade problem med den bilden?
ja, så här ligger det till:
jag tyckte också att det
verkade lite wierd att jag var
så stor i vecka 10+ 6
så jag frågade barnmorskan
och hon sa att det inte var
nåt fel, utan att jag är så stor,
vissa har en synlig mage efter
8 veckor, andra syns det inte på
förrän i 5-7 månaden,
det är FRÅN PERSON TILL PERSON!
------------------------------------------------------------------
ett inlägg från: anonym
Men lilla vännen, vilken värld lever du i egentligen?
Man får inte mage efter 10 veckor,
förstår inte varför du är så uppmärksamhetskåt?
Frågan är ju om du skaffar barnet för att du
verkligen vill eller om du gör det för uppmärksamhet,
väx upp tjejen!
SVAR: Det är roligt att du la ner så mycket tid
på ett ANONYMT meddelande som
skulle trycka ner mig, men det visar bara hur
patetisk du är som inte vågar va dig själv, visa stake
och stå för vad du säger?
och detta med att jag är uppmärksanhetskåt?
det köper jag inte, om jag hade varit det hade
jag väl varit som Kissie, platinablont äckel som inte
är sig själv utan bara bryr sig om vad andra tycker!
Nej du , jag behåller detta barn för att jag vill ha det,
för att jag vill bli mamma till det.
så är det.
---------------------------------------------------------------------
Det jag hoppas på nu, är att folk som inte tror att jag
gör detta för att jag själv vill det ,
så behöver ni ju inte ödsla tid på att skriva saker som
ni förväntar er att jag ska ta åt mig av, för det gör jag inte.
så ni som inte gillar dtta, behöver inte läsa min blogg
över huvudtaget, utan låta mig och mitt liv vara.
XOXO/ Agnez
lycklig o ledsen
♥♥♥♥♥Lycklig och ledsen på samma gång.
Inte roligt.
Hansbränna, magont, ryggont det är mitt nya liv.
Har min underbaring här och det gör det lite
bättre.
Massa frågor som måste besvaras varje dag.
Många tankar snurrar i huvudet på mig,
dag in, dag ut.
Har börjat sova dåligt på nättena, vaknar hela tiden
och är vaken en timme, sover och vaknar igen.
Har blivit en hel del toabesök också.
Illamåendet har gått över till halsbränna och
smörta och ömhet i olika delar av kroppen.
Ultraljud på tisdag, inskrivning på MVC i Kil på
Onsdag.
Fyllt schema hela tiden, och sen kommer skolan också.
Ligger efter en hel del där, eftersom jag har varit på
kontroller, samtal, möten etc.
Om jag ska få börja 2:an efter föräldraledigheten så
måste jag ha E i alla ämnena, annars får jag börja
om 1:an.
den 15:e förlovade jag och älskling oss.
Den största lyckan i mitt liv.
Det är han, och livet i magen.
Tror att det är en tjej, det känns så.
får veta det om 6 veckor.
Kan inte vänta.
Är så spänd över magen också.
Alla mina vänner pratar inte om nåt annat längra.
Förut var det allmänt snack, nu är det bara om bebisen
allt från hur jag ska förlösas, till vad den ska heta.
Det känns bra att så många bryr sig.
Den som är bäst stöd är min älskling.
Han finns hela tiden för mig, och klappar mig på kinden
när ryggen värker som mest, håller om mig som vanligt
när vi ska sova, det är en väldig trygghet för mig.
Men jag kan inte låta bli att oroa mig,
för om han finns kvar om 6 månader eller inte.
och massa annat.
Han vill mitt bästa och säger till att jag inte får dricka
red bull och liknande, och jag vet det, men det är ju så gott!
fick provresultatet också.
allt såg bra ut förutom mitt blodvärde som va lågt.
Men det blir normalt om jag börjar äta bättre,
och jag tycker att jag inte gör något annat än att äta.
Längtar så efter den lilla! ♥
Det gör pappan också, även om han inte vill erkänna det
för mig, men det märks på honom, för han kan inte hålla
sina händer borta från magen och säger att han längtar efter
att den blir stor!
Nu ska jag gå upp ocj lägga mig och vila min ömma rygg, mina
onda fötter och hoppas på att jag får sällskap! ♥
♥♥♥♥
Onsdag
Magen känns bra idag,
vintras 2010
i somras 2011
har dock inte ätit så mycket
på grund av att mitt illamående
är på väg tillbaka.
Nu sitter jag och kämpar
i skolan.
Vad och pratade med min SYO,
och efter jul-lovet ska vi lägga upp
en arbetsplan för mig för distans-plugg.
Det ska bli roligt och se vilka ämnen
jag ska ha!
Ska berätta för min mentor också,
har inte gjort det än.
Jag har frågar mig själv
flera gånger om detta är en dröm.
Men det är det inte.
Våra ringar är snart helt klara också.
Det hade blivit något missförstånd så
att det bara hade blivit en ring beställd.
Så min ring ligger på guldfynd och väntar
på den andra som dom håller på med nu.
Känns overkligt..
Älskar dig!
Ska ut och rida idag igen.
Det är den bästa motion jag kan få!
Slänger in lite bilder på hästen,
men dom är gamla!
Kram Agnez
vintras 2010i somras 2011Tony Wikström
Pappa tony, du är världens underbaraste!
Jag älskar dig över allt annat,
Att du finns för mig,
att du stöttar mig som du gör,
att du offrar allt som du gör.
Du ska veta att det betyder mer än allt!
Du kommer bli en utmärkt pappa,
längtar tills vi blir 3,
vårat barn, du, jag och den lilla.
det kommer bli helt underbart.
Du är den starkaste person jag känner,
och jag älskar dig mer och mer för varje dag.
Om jag kunde, så skulle jag offra hela mitt liv för dig.
Men allt jag kan ge dig är mitt hjärta, och jag hoppas
att det räcker till.
Vi har bråkat riktigt en gång, och jag ångrar det som fan.
Det värsta jag vet, är att såra dig, och allt jag sa då
menade jag ingenting av.
Jag älskar dig mer än vad som går att beskrivas med ord.
Och jag kommer alltid att vara din, så länge som du vill
vara min!
Älskar dig, glöm aldrig det!
Tisdag
Har börjat bli lite nojig av mig.
Är orolig för att det inte ska
höras nåt hjärtljud,
hur jag ska klara förlossningen och mm. mm .
Får se hur de går, blir säkert bra :)
Slänger in en bild på mig och killen igen <3
Måndag
Idag har jag varit och tagit blodprov,
det första steget på min fosterdiagnostik.
Min största skräck är nålat.
Och trors att de är de,
så klarar jag av att pierca mig.
Anyways, jag fick bedövning,
för att slippa känna sticket.
Och jag trodde att jag skulle
slippa panikattackerna.
Men ikke.
När hon hade börjat göra rent bröt
jag ihop och grät.
Tur hade jag att Tony fanns med mig.
Han försökte lugna mig, förhindra paniken
som jag kände växte både inom mig,
och i mina ögon.
Hon sa att hon skulle sticka.
Då började jag skrika nej jag vill inte, och
kollade bort.
Hon sa att hon snart var klar.
Fyllde upp de 7 rör med blod som hon skulle ha.
Sen sa jag att jag inte tyckte om henne,
men då hade jag fortfarande panik, så hon tog mig med
en nypa salt hoppas jag.
Hehe, inga fler blodprov på mig såvida det inte handlar
om liv och död.
den 22/11/11 ska jag på ultraljud.
Se om det finns nåt hjärtslag.
Det kommer bli magiskt.
Bara 2 veckor kvar bebisen, håll ut!
Kram Agnez
Testet
Då visade det negativt.
Sen började mina bröst göra ont,
och jag tänkte att det måste
va mensen som sätter igång.
Men när det bara blev ondare och ondare
skrev jag det till min pojkvän som frågade Mona,
som i sin tur sa att jag skulle kolla mig igen
Så jag gjorde det.
På en toa på Mitt i City med Sandra Larsson.
Jag bad henne att kolla först, jag vågade inte.
Ringde upp Tony, sa att han skulle prata med mig fram tills
dess vi visste resultatet.
Minuterna gick, jag tyckte att de verkade livstidslånga.
Jag ville veta, men jag ville ändå inte.
Men innerst inne, så visste jag svaret.
Hade drömt om att jag kollade mig och att det visade negativt,
men när jag hade vänt mig om, hade det blivit ett lysande +.
Drömmen låg i mina tankar hela tiden.
Tillslut var det dags, Sandra kollade, spärrade upp ögonen.
Sa grattis in i telefonen till Tony som ringde Mona och Lasse direkt.
De tog det bra, och de finns och stöttar en.
Ingrid, min fostermamma, tog det ganska bra också, när det väl hade sjunkit in.
Kram Agnez
Gravid?
Gravid?
svar ja.man kan ta det ansvaret fastän man är 17 år gammal.
det är inga problem.
bara man vet vad man håller på med.
och så länge man har stöd.
då klarar man det.
helst ska man ha ett stöd från någon utomstående, kurator eller svärföräldrar.
man mår bättre om man vet att man har nåt slags stöd!
kram Agnez
Välkommen till min nya blogg!
Måndag
det första steget på min fosterdiagnostik.
Min största skräck är nålat.
Och trors att de är de,
så klarar jag av att pierca mig.
Anyways, jag fick bedövning,
för att slippa känna sticket.
Och jag trodde att jag skulle
slippa panikattackerna.
Men ikke.
När hon hade börjat göra rent bröt
jag ihop och grät.
Tur hade jag att Tony fanns med mig.
Han försökte lugna mig, förhindra paniken
som jag kände växte både inom mig,
och i mina ögon.
Hon sa att hon skulle sticka.
Då började jag skrika nej jag vill inte, och
kollade bort.
Hon sa att hon snart var klar.
Fyllde upp de 7 rör med blod som hon skulle ha.
Sen sa jag att jag inte tyckte om henne,
men då hade jag fortfarande panik, så hon tog mig med
en nypa salt hoppas jag.
Hehe, inga fler blodprov på mig såvida det inte handlar
om liv och död.
den 22/11/11 ska jag på ultraljud.
Se om det finns nåt hjärtslag.
Det kommer bli magiskt.
Bara 2 veckor kvar bebisen, håll ut!
Kram Agnez
