Fredag
Jag har nästan hoppat av skolan, pga hög frånvaro, men var inne på ett möte så jag har fått prao på mitt gamla jobb som telefon försäljare, jag argumenterade om att jag ville jobba, så jag får lön, så jag har lite grann när lilla Josefine kommer till världen, det kan ju vara skönt att ha lite, och inte fråga mamma om pengar det första jag gör när vi kommer hem från bb.
Satt och räknade lite på hur mycket jag kommer få ihop på 4 månader, och kom fram till:
Innan skatt, kommer jag ha ca 20-24000:-
Efter skatt: 15-18000:-
så jag har i alla fall lite grann att leva på, men med min matte, så är det inte helt säkert att jag får såpass mycket, men ett ca.
Sen ska jag vara i skolan en dag i veckan, på tisdagar då jag är med på en lektion i klassen, sen sitter jag kvar på skolan och läser ikapp kärnämnena.
Det är ganska skönt, för jag har blivit lite trött på att bara sitta hemma.
nu är min mage ganska stor, men man kan inte tro att jag är i månad 5, eftersom min livmoder ligger långt bak i kroppen.
men den växer, och jag känner tydligt av fosterrörelserna.
Tony längtar lika mycket som mig efter våran lilla flicka, han brukar ligga och ha örat på magen och lyssna på henne, han säger att han kan höra när hon vänder på sig. Han brukar annars ligga och pussa på magen eller prata med den.
Nu har jag kommit in i det stadie att Josefine kan höra saker utifrån, så hon hör när man pratar, och om man smeker magen, så kan hon känna berörningen.
Jag äter inte samma saker som jag gjorde innan jag blev gravid, vissa saker som jag älskade då, får mig att må illa.
Och saker jag inte åt innan jag blev gravid, äter jag nu.
Jag kan gå och köpa frysta majskolvar och koka dem, det älskar jag, förut tänkte jag mer " vad är så speciellt med majs?".
Fått ett helt annat sug efter saker.
5 minuter innan mamma ska börja med middag, kan jag komma på att jag vill ha vofflor eller nåt liknande.
Har inte behövt sluta med nåt som jag äter.
Har fått järnkapslar som jag ska äta för att producera mer järn, och det är bra.
Jag känner redan nu, att jag inte är samma tjej som jag var innan jag blev gravid, då var jag ute med vänner dagar i ända, jag var allmänt olydig och en typisk tonåring.
Sen jag blev gravid, har min syn på livet förändrats, förut tänkte jag aldrig på pengar, gjorde av med varenda öre på skit.
Nu går jag och sparar så länge jag kan, köper bara det som är viktigt, till exempel, mammakläder, barnkläder, mm.mm.
Nu pratar jag inte om något annat än hur jag ska uppfostra min dotter.
Jag har sagt att hon inte ska vara en bortskämd liten snorunge som börjar skrika så fort hon inte får det hon vill ha.
Visst, alla barn gör det, men det finns en viss gräns.
Jag kommer köpa något hon vill ha, en gång i månaden ungefär, då får hon välja vad hon vill ha, sen är det bra.
Jag kommer köpa något hon vill ha, en gång i månaden ungefär, då får hon välja vad hon vill ha, sen är det bra.
Hon ska inte vara sån som skriker det vill jag ha, det vill jag ha!
Det gör alla barn, men man har ett val:
Ska man stå ut med det tjatet, och skrik för att hon inte får det, eller springer man iväg och köper det bara för att få tyst på barnet?
Jag skulle hällre stå ut med lite sura miner, för det går över efter ett par timmar.
Jag ser heller inte samma på livet som jag gjorde innan.
Nu tar jag vara på varje dag.
Det gjorde jag inte då.
Har börjat tänka mer på andra också, och inte bara tänker på mig själv.
Har också börjat att hjälpa till mer hemma, i vissa perioder.
Det kommer dagar då jag bara ligger i sängen, och det finns dagar då jag är med familjen och hjälper till med matlagning, diskning, städning, mm mm.
Förut när jag var sjuk till exempel, då låg jag i sängen och ville att alla skulle tycka synd om mig, nu vid nyår, när jag hade konstant huvudväk, utan bot, så var jag uppe och sprang, Tony sa att jag skulle gå och lägga mig ett tag, då gjorde jag det.
Låg i sängen i max 5 minuter och sen flög jag upp och sa: här kan jag inte ligga hela dagen, vem ska då laga mat och diska?
För att vara mig, så är detta väldiga framsteg, och ni som känner mig, vet att det är sant.
För er som vill veta mer om mitt liv, nu har jag en fråga,
Ska jag börja ha frågestund då ni ställer frågor, och jag svarar?
det kan vara en bra ide tror jag.
men vill ju såklart veta vad ni tycker!
Kram Agnes :*
Kommentarer
Trackback
