mammaagnez

Hej allihopa!
Har gått in i vecka 25 nu.
Det känns mer och mer i kroppen, ryggen pajar, fötterna sväller
lilltjejen sparkar och lever loppan.

Var på MVC idag, och allt såg bra ut,
först pratade vi lite allmänt om hur soc tänker,
om jag har stöd från dom.
Sen så gick vi och mätte magen, och jag har alltid tyckt att
jag har varit lite liten, men jag låg lite över det som är normalt
stor, så det kommer förmodligen bli en stor bebis.
Det är bättre att jag är lite större för då vet jag att hon har
det bra och växer som hon ska.

Lyssnade på hjärtljuden och kom fram till 145 slag i minuten
och det är bara bra.

Pratade också om mina problem med blodtrycksfall som vi trodde
först var blodsocker fall, och det är tydligen normalt.
Har ju blivit yr, fått skyhög feber på bara nån sekund och blivit
svimfärdig.  Och anledningen till att det blir så, är att man har
vener i musklerna, som blir slappa när man är gravid, så
bloder kommer snabbt ner från hjärnan till musklerna,
men kommer inte lika snabbt tillbaka till huvudet, och då får man
den reaktionen. Så jag är glad att det inte är något värre än så,
även om det är jävligt obehagligt när det händer...

Finns nog inte så mycket mer att berätta.
Mitt liv har förändrats totalt.
För ett år sen trodde jag aldrig att jag skulle springa hemma med
en gigantisk mage och gå till MVC.
Det trodde jag aldrig.
Men nu så sitter jag här,
med en underbar pojkvän, och vi väntar barn om 3-4 månader.
Den killen är den bästa som finns, som orkar med mig och stannar kvar.
Kämpar dag in och dag ut för att det ska hålla, och det har det gjort än så
länge. Så kommer inte sluta kämpa heller.
Har man skaffat barn tillsammans, ska man leva tillsammans som en familj.
Har man en gång skaffat barn, ska man vara tillsammans och man ska
inte ha som många andra, pappan har en annan tjej och mamman har en
annan kille.
Jag tycker att det bästa för både mamman och pappan och barnet,
speciellt barnet, är att ha mamma och pappa på samma ställe.

Detta barn är det bästa som har hänt mig, och även om jag inte känner
henne, vet vem hon är, så älskar jag henne högst av allt.
Mamma längtar efter sin lilla ängel.

Till dig min underbara pojkvän.
Jag älskar dig och våran dotter högst av allt
på jorden.
Ni är dom som har gjort mig hel.
Ni kommer alltid ha stört plats i mitt hjärta.
Du är den som får mig att le älskling.
Du är den som får mig att skratta och må bra.
Vi har våra stunder när vi inte kommer överens,
men det blir aldrig något stort av dom.
Du är den perfekta för mig, och jag kommer
alltid att älska bara dig!


Det var nog allt för idag!
Bilden är från vecka 24.


Pussar!